Gud har än en gång tröttnat på mänskligheten och bestämt sig för att straffa den genom en enorm katastrof. Det är världens undergång och den ende som försvarar människorna är ärkeängeln Mikael, som fortfarande tror på dem även om deras Fader har förlorat hoppet. Han fyller en bil med automatvapen och kör iväg för att delta i mänsklighetens sista strid.
På pappret ser det ut som om jag skulle gilla den här filmen. Jag tycker om att se den kristna mytologin injiceras i modern nutid, och här har vi stridande ärkeänglar med automatvapen och motordrivna spikklubbor. Handlingsmässigt påminner den mycket om den charmiga Demon Knight. Legion hade aldrig kunnat bli stor film, men den hade definitivt kunnat bli omtyckt av mig. Men filmskaparna gör alldeles för många misstag och felsvängar, och hela filmen faller platt.
Det går illa redan från början. Michael (Paul Bettany) kliver ut genom ett korsformat hål och omringas av poliser med klart vettiga skäl att misstänka honom. Vad säger han? "It's starting. There isn't much time." Varför envisas de här karaktärerna med att säga kryptiska saker som de vet att lyssnarna inte har en chans att förstå? Antingen vill Michael förklara för poliserna, och då borde han göra det, eller så vill han inte, och varför då bry sig om att säga något alls?
Det spelar ingen roll, för scenen är bara till för att presentera Michael och etablera att han är en stridsmaskinninja av klassiskt filmsnitt. Därefter byter vi miljö och åker ut till ett litet vägcafé mitt ute i ingenstans, där vi tillbringar den sedvanliga stunden med att lära känna en liten grupp människor. Caféägaren Bob (Dennis Quaid), hans son Jeep (Lucas Black), kocken Percy (Charles S. Dutton), ett gift par (Kate Walsh och Jon Tenney), deras dotter (Willa Holland), en förbipasserande (Tyrese Gibson) och förstås den traditionella gravida kvinnan, Charlie (Adrianne Palicki).
Efter en alldeles för lång och utdragen presentation bryter helvetet löst och vi får se Guds utvalda förintelsemetod: han låter änglar besätta människokroppar, och sen går de runt och dödar. Känns inte lika Gud-likt som en kataklysmisk översvämning. Filmen försöker få till en otäck effekt genom att ha änglazombier som är snälla gamla tanter, glassbilchaufförer och söta barn, men missar varför det greppet ibland funkar. Här funkar det inte.
Michael dyker upp, förklarar vad det är som pågår, och sätter igång med att i några faktiskt välgjorda actionscener organisera caféfolket till att slakta änglazombier. Den första attacken testade vår styrka, säger han. Den andra attacken kommer att testa vår svaghet. Den andra attacken kommer visserligen aldrig, men okej.
Den här sortens film går huvudsakligen ut på att se om man kan gissa vilka som fortfarande kommer att vara vid liv när den är över. Legion kommer inte med några överraskningar i den vägen; överlevarna går att peka ut rätt tidigt i filmen och det enda spänningsmomentet går ut på exakt hur alla kommer att stryka med. Förhoppningsvis har man inte tillräckligt med hjärnkraft kvar för att ifrågasätta handlingens märkligheter. Jag får aldrig klart för mig vad det är som är så viktigt med Michaels självpåtagna uppdrag eller varför allsmäktige Gud inte bara gör som han vill i stället för att låta sig stäckas av en avfallen ärkeängel och en handfull människor med automatvapen.
Det finns bitar i Legion som fungerar. Actionscenerna är det inget fel på, även om de inte heller är särskilt uppseendeväckande. Michael har några bra repliker och potential att bli en mycket intressantare karaktär än han tillåts vara. Ett par idéer hade förtjänat en bättre omgivning. Liksom allt det bra i Legion drunkar de i det allt genomträngande mediokra.
På pappret ser det ut som om jag skulle gilla den här filmen. Jag tycker om att se den kristna mytologin injiceras i modern nutid, och här har vi stridande ärkeänglar med automatvapen och motordrivna spikklubbor. Handlingsmässigt påminner den mycket om den charmiga Demon Knight. Legion hade aldrig kunnat bli stor film, men den hade definitivt kunnat bli omtyckt av mig. Men filmskaparna gör alldeles för många misstag och felsvängar, och hela filmen faller platt.
Det går illa redan från början. Michael (Paul Bettany) kliver ut genom ett korsformat hål och omringas av poliser med klart vettiga skäl att misstänka honom. Vad säger han? "It's starting. There isn't much time." Varför envisas de här karaktärerna med att säga kryptiska saker som de vet att lyssnarna inte har en chans att förstå? Antingen vill Michael förklara för poliserna, och då borde han göra det, eller så vill han inte, och varför då bry sig om att säga något alls?
Det spelar ingen roll, för scenen är bara till för att presentera Michael och etablera att han är en stridsmaskinninja av klassiskt filmsnitt. Därefter byter vi miljö och åker ut till ett litet vägcafé mitt ute i ingenstans, där vi tillbringar den sedvanliga stunden med att lära känna en liten grupp människor. Caféägaren Bob (Dennis Quaid), hans son Jeep (Lucas Black), kocken Percy (Charles S. Dutton), ett gift par (Kate Walsh och Jon Tenney), deras dotter (Willa Holland), en förbipasserande (Tyrese Gibson) och förstås den traditionella gravida kvinnan, Charlie (Adrianne Palicki).
Efter en alldeles för lång och utdragen presentation bryter helvetet löst och vi får se Guds utvalda förintelsemetod: han låter änglar besätta människokroppar, och sen går de runt och dödar. Känns inte lika Gud-likt som en kataklysmisk översvämning. Filmen försöker få till en otäck effekt genom att ha änglazombier som är snälla gamla tanter, glassbilchaufförer och söta barn, men missar varför det greppet ibland funkar. Här funkar det inte.
Michael dyker upp, förklarar vad det är som pågår, och sätter igång med att i några faktiskt välgjorda actionscener organisera caféfolket till att slakta änglazombier. Den första attacken testade vår styrka, säger han. Den andra attacken kommer att testa vår svaghet. Den andra attacken kommer visserligen aldrig, men okej.
Den här sortens film går huvudsakligen ut på att se om man kan gissa vilka som fortfarande kommer att vara vid liv när den är över. Legion kommer inte med några överraskningar i den vägen; överlevarna går att peka ut rätt tidigt i filmen och det enda spänningsmomentet går ut på exakt hur alla kommer att stryka med. Förhoppningsvis har man inte tillräckligt med hjärnkraft kvar för att ifrågasätta handlingens märkligheter. Jag får aldrig klart för mig vad det är som är så viktigt med Michaels självpåtagna uppdrag eller varför allsmäktige Gud inte bara gör som han vill i stället för att låta sig stäckas av en avfallen ärkeängel och en handfull människor med automatvapen.
Det finns bitar i Legion som fungerar. Actionscenerna är det inget fel på, även om de inte heller är särskilt uppseendeväckande. Michael har några bra repliker och potential att bli en mycket intressantare karaktär än han tillåts vara. Ett par idéer hade förtjänat en bättre omgivning. Liksom allt det bra i Legion drunkar de i det allt genomträngande mediokra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar