En minut in i filmen
identifierar jag det första intrighålet. Så det fanns ett ont
imperium som hette Acheron. Det drevs av nekromantiker som skapade en
magisk mask. Acheron tog över typ hela världen men fick spö av
barbarstammar som slog sönder masken. Varje stam tog en bit så att
ingen skulle kunna sätta ihop den igen.
Varför högg de inte upp
den i småbitar? Varför hamrade de inte den till pulver och spred ut
pulvret i havet? Varför spara en bit per stam, försiktigt gömd och
väntade på den dag när nån skitstövel kände för att behärska
världen igen? Och framför allt: varför ha med den här biten i
filmen alls, när masken ändå nästa gång vi ser den är komplett
sånär som på en bit? Hela masken kunde lika gärna ha legat i den
sista byn, den kunde ha varit oförstörbar och okopierbar (vi pratar
magi här, man kan skriva reglerna som man vill), och så hade hålet
varit tilltäppt. Men detta minimum av ansträngning låg bortom
manusförfattarna.
Det blir inte bättre.
Strax får vi se en elvaårig Conan (Leo Howard) ensam döda fyra
onda soldater, utan närmare förklaring till hur just han blev en
superhjälte. Hans folk, cimmerierna, är kända som tuffa krigare
men en hel hög äldre cimmeriska ungdomar flydde när de fick syn på
fienden. Men inte Conan, och därmed tar han också ifrån krigarna
all trovärdighet som hot. Om en inte ens könsmogen Conan kan ha
ihjäl fyra av dem utan större ansträngning, varför ska vi oroa
oss över dem?
Men de kan tydligen ändå
besegra Conans hemby, där den sista maskbiten är gömd, och vi får
oss en sedvanlig bakgrundsscen där Conans far (Ron Perlman) dör på
ett grymt sätt för skurken Khalar Zyms (Stephen Lang) hand och
Conan får sin icke originella motivation: hämnd.
När Conan är stor nog
att spelas av Jason Momoa har han blivit kompis med Artus (Nonso
Anozie), och tillsammans slaktar de ett slavhandlargäng. Om två
kringstrykare kan göra det, hur kan slavhandel vara en livaktig
syssla? Hur kan man ens leva i den här världen över huvud taget?
Varför förstör jag
filmen för mig själv genom att tänka på allt det här? Det är
bara actionfantasy, njut av det för vad det är. Saken är den att
om jag tänker på sånt här medan jag tittar så har filmen
misslyckats. Jag har ingenting emot dum underhållning, men jag har
något emot när det är dummare än det är underhållande.
Och Conan the Barbarian
är inte ens underhållande. Det är bara intrighål och klichéer.
Krigare som säger dramatiska repliker så att jag undrar hur de hann
med att studera vältalighet mellan slaktfesterna. Den funktionella
sexscenen. Den fjättrade kvinnan som måste räddas. Slutcatfighten
mellan den goda kvinnan Tamara (Rachel Nichols) och den onda kvinnan
Marique (Rose McGowan) för en hjälte kan ju inte slå en flicka,
även om han här faktiskt sträcker sig till att hugga av henne
handen. Skurkens fästning som rasar ihop när han dött. Och
alltihop är hemskt tråkigt. Vi har sett det förut, många många
gånger förut.
Jag gillade exakt två
saker med Conan the Barbarian: Mariques mini-Freddy-Krueger-naglar
och Khalar Zyms vapen, två svärd som sitter ihop med en kort kedja.
Ingendera användes särskilt väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar