Någon gång på medeltiden får lille Fred (Liam James) en lillebror, Nicholas (Theo Stevenson). Fred svär att han ska bli världens bäste storebror men det blir svårt när lille Nicholas visar sig vara alltför perfekt, och alltid på ett sätt som förstör för Fred eller ställer honom i dålig dager. Nicholas vill väl och det verkar bara vara för Fred som det blir fel. För föräldrarna (Kathy Bates och Trevor Peacock) är Nicholas deras perfekta lilla helgon.
När Nicholas växer upp visar det sig att han är just det: Sankt Nicholas, jultomten. Och som berättarrösten förklarar: när en människa blir helgon så slutar hen och hela hens familj att åldras. Så flera hundra år senare, i Chicago 2007, lever Fred vidare, nu spelad av Vince Vaughn och bitter över ett långt liv i sin lillebrors skugga. Tomten själv (Paul Giamatti) är för snäll för sitt eget bästa och hjälper Fred när han finner sig i häktet efter att ha jagats ner av trettio tomtar, men den här gången på ett villkor: att Fred kommer till Nordpolen och hjälper till med jobbet inför julen.
På Nordpolen stryker rationaliseringsexperten Clyde Northcutt (Kevin Spacey) omkring, och om du frågar vem som skickar ut rationaliseringsexperter till tomtens fabrik så är du i fel film. Han ska skärskåda hela operationen och om han inte gillar vad han ser blir det nerläggning och julen flyttas till Sydpolen.
Fred Claus börjar väldigt lovande, med den intagande bakgrundshistorien om bröderna Claus, och den fortsätter ännu bättre när Fred håller ett långt tal för en arg flicka vars TV han just återtagit. När det börjar bli dags att uppnå kulmen och avsluta historien är den också bra, rolig, charmig och lite rörande, om än så där sockersött sentimental som amerikanska julfilmer gärna är.
När Nicholas växer upp visar det sig att han är just det: Sankt Nicholas, jultomten. Och som berättarrösten förklarar: när en människa blir helgon så slutar hen och hela hens familj att åldras. Så flera hundra år senare, i Chicago 2007, lever Fred vidare, nu spelad av Vince Vaughn och bitter över ett långt liv i sin lillebrors skugga. Tomten själv (Paul Giamatti) är för snäll för sitt eget bästa och hjälper Fred när han finner sig i häktet efter att ha jagats ner av trettio tomtar, men den här gången på ett villkor: att Fred kommer till Nordpolen och hjälper till med jobbet inför julen.
På Nordpolen stryker rationaliseringsexperten Clyde Northcutt (Kevin Spacey) omkring, och om du frågar vem som skickar ut rationaliseringsexperter till tomtens fabrik så är du i fel film. Han ska skärskåda hela operationen och om han inte gillar vad han ser blir det nerläggning och julen flyttas till Sydpolen.
Fred Claus börjar väldigt lovande, med den intagande bakgrundshistorien om bröderna Claus, och den fortsätter ännu bättre när Fred håller ett långt tal för en arg flicka vars TV han just återtagit. När det börjar bli dags att uppnå kulmen och avsluta historien är den också bra, rolig, charmig och lite rörande, om än så där sockersött sentimental som amerikanska julfilmer gärna är.
Tyvärr har den också en ganska lång transportsträcka däremellan, där den ständigt svävar på gränsen till att bli dålig. Den går dock aldrig riktigt över och är du sugen på en småmysig bagatell så här kring jul kan jag rekommendera Fred Claus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar