Vic (Colin Farrell) är en rätt nykläckt gangster och yrkesmördare som jobbar för Alphonse Hoyt (Terrence Howard). Hoyt har sedan tre månader fått mystiska brev med kryptiska texter och bitar av ett foto. Vic följer med honom till ett gäng jamaicaner som Hoyt misstänker; det blir eldstrid, Vic räddar Hoyts liv, och vinner därmed hans förtroende.
Beatrice (Noomi Rapace) bor tvärsöver gatan mot Vic och de vinkar till varandra från sina balkonger. En dag tar hon mod till sig och skickar honom ett brev, och de får kontakt. Sedan en bilolycka med en rattfyllerist inblandad är den före detta kosmetologen Beatrice märkt av ärr; barnen på gården kallar henne "monster" (men hon är förstås fortfarande toksnygg, det är ju en film det här).
Vic och Beatrice skapar en sorts relation. De har båda förlorat saker och de känner, till att börja med omedvetet, en koppling till varandra. Båda har hemligheter och egna planer, men ju längre tiden går desto mer delar de med varandra. De hittar tillbaka till livet.
Dead Man Down har en bra grundidé men lider av en tämligen svårgenomtränglig handling, några riktigt otroliga element och vändningar, samt den eviga sjukan att avsluta en smart film med en blysprutande actionscen. Inga av skådespelarna hittar rätt - vilket jag säger som Farrellfan - och slutprodukten blir inte bättre än något hyggligt engagerande som jag förmodligen kommer att glömma så fort jag avslutat den här recensionen.
Beatrice (Noomi Rapace) bor tvärsöver gatan mot Vic och de vinkar till varandra från sina balkonger. En dag tar hon mod till sig och skickar honom ett brev, och de får kontakt. Sedan en bilolycka med en rattfyllerist inblandad är den före detta kosmetologen Beatrice märkt av ärr; barnen på gården kallar henne "monster" (men hon är förstås fortfarande toksnygg, det är ju en film det här).
Vic och Beatrice skapar en sorts relation. De har båda förlorat saker och de känner, till att börja med omedvetet, en koppling till varandra. Båda har hemligheter och egna planer, men ju längre tiden går desto mer delar de med varandra. De hittar tillbaka till livet.
Dead Man Down har en bra grundidé men lider av en tämligen svårgenomtränglig handling, några riktigt otroliga element och vändningar, samt den eviga sjukan att avsluta en smart film med en blysprutande actionscen. Inga av skådespelarna hittar rätt - vilket jag säger som Farrellfan - och slutprodukten blir inte bättre än något hyggligt engagerande som jag förmodligen kommer att glömma så fort jag avslutat den här recensionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar