Vantage Point visar oss samma händelser om och om igen ur olika synvinklar. Filmen börjar, saker händer, och sen spolas den tillbaka och så ser vi samma sak igen, men följer en annan karaktär. Och så händer det igen, och så fortsätter det. Varje gång lär vi känna någon ny och varje gång får vi lite mer information så att de sanna skeendena blir mer och mer tydliga.
Det är ett riskabelt företag. För att det ska fungera och utnyttja hela sin potential så måste historien vara konstfärdigt hopsatt, ett gytter av trådar som ändå allihop knyts ihop i slutet, helst på ett sätt som i efterhand - men absolut inte i förväg - verkar fullständigt självklart. Vantage Point lyckas väl inte helt och hållet och ett tag verkar det som om den tänker ramla i standardfallgropen att lösa alltihop med en fartfylld actionscen. Fullt så illa går det inte och resultatet är intressant och underhållande, men inte så bra som det till att börja med verkade.
Efter blodiga terroristattacker samlas världens ledare i den spanska staden Salamanca för att hålla toppmöte. USA:s president Ashton (William Hurt) är förstås på plats tillsammans med sina livvakter, bland dem Thomas Barnes (Dennis Quaid), berömd efter att han tog en kula för presidenten, och Barnes partner Taylor (Matthew Fox). Men Ashton hinner knappt upp i talarstolen förrän han träffas med två skott. Bomber detonerar och staden sjunker ner i kaos.
Bland karaktärerna genom vars ögon vi får se skeendet märks Barnes, presidenten själv, TV-producenten Rex Brooks (Sigourney Weaver) som täcker toppmötet, turisten Howard Lewis (Forest Whitaker) och den mystiske polisen Enrique (Eduardo Noriega). Varje gång får vi veta något nytt som förändrar allt vi trodde oss förstå, se händelserna ur en annan vinkel, och närma oss den slutliga upplösningen.
Det fungerar ganska bra. I början blir filmen bättre för varje nytt omtag och det finns nog med uppseendeväckande hemligheter för att hålla oss intresserade. Antalet kontinuitetsmissar - oerhört lätt att råka skapa i en film som denna - hålls på miniminivå, även om två Secret Service-agenter går upp i rök vid ett tillfälle, och pusslet blir mer spännande när det närmar sig fullbordan. Tyvärr kan inte filmen riktigt upprätthålla sitt tempo, tillbringar lite väl mycket tid med en enda actionscen, och når inte hela vägen fram.
Det är ändå en bra idé, hyggligt genomförd, och en sevärd film. Men nu ser jag fram emot nästa försök med den här strukturen. Det finns ett riktigt mästerverk här nånstans.
Det är ett riskabelt företag. För att det ska fungera och utnyttja hela sin potential så måste historien vara konstfärdigt hopsatt, ett gytter av trådar som ändå allihop knyts ihop i slutet, helst på ett sätt som i efterhand - men absolut inte i förväg - verkar fullständigt självklart. Vantage Point lyckas väl inte helt och hållet och ett tag verkar det som om den tänker ramla i standardfallgropen att lösa alltihop med en fartfylld actionscen. Fullt så illa går det inte och resultatet är intressant och underhållande, men inte så bra som det till att börja med verkade.
Efter blodiga terroristattacker samlas världens ledare i den spanska staden Salamanca för att hålla toppmöte. USA:s president Ashton (William Hurt) är förstås på plats tillsammans med sina livvakter, bland dem Thomas Barnes (Dennis Quaid), berömd efter att han tog en kula för presidenten, och Barnes partner Taylor (Matthew Fox). Men Ashton hinner knappt upp i talarstolen förrän han träffas med två skott. Bomber detonerar och staden sjunker ner i kaos.
Bland karaktärerna genom vars ögon vi får se skeendet märks Barnes, presidenten själv, TV-producenten Rex Brooks (Sigourney Weaver) som täcker toppmötet, turisten Howard Lewis (Forest Whitaker) och den mystiske polisen Enrique (Eduardo Noriega). Varje gång får vi veta något nytt som förändrar allt vi trodde oss förstå, se händelserna ur en annan vinkel, och närma oss den slutliga upplösningen.
Det fungerar ganska bra. I början blir filmen bättre för varje nytt omtag och det finns nog med uppseendeväckande hemligheter för att hålla oss intresserade. Antalet kontinuitetsmissar - oerhört lätt att råka skapa i en film som denna - hålls på miniminivå, även om två Secret Service-agenter går upp i rök vid ett tillfälle, och pusslet blir mer spännande när det närmar sig fullbordan. Tyvärr kan inte filmen riktigt upprätthålla sitt tempo, tillbringar lite väl mycket tid med en enda actionscen, och når inte hela vägen fram.
Det är ändå en bra idé, hyggligt genomförd, och en sevärd film. Men nu ser jag fram emot nästa försök med den här strukturen. Det finns ett riktigt mästerverk här nånstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar