Ben (Greg Timmermans) är en tonåring med Aspergers, och som många tonåringar med Aspergers (och även tonåringar utan Aspergers, i och för sig) har han det svårt. Han mobbas i skolan och har inga vänner. Hans tillflykt är onlinespelet ArchLord, där han spelar en mäktig krigare.
Där har han också sin enda vän, Scarlite (Laura Verlinden). De har aldrig träffats i verkligheten - hon vet inte ens hur han ser ut - men med henne känner sig Ben trygg och fungerande, något han aldrig får uppleva utanför datorn.
En ovanligt grov mobbningsincident får Ben att kasta en stol genom ett fönster, och när han kallas in till rektorn för att förklara sig säger han inte ett ord. Hela händelsen fångas på film och läggs ut på internet. Bens mor (Marijke Pinoy) får se filmen och vill ta hand om sin son, men som så ofta blir det bara värre när föräldrarna blandar sig i.
Ben sjunker allt djupare ner i mörkret och hans meddelanden till Scarlite gör henne orolig. Hon säger att hon vill träffas, men när det är dags ger sig Ben inte till känna. Han sitter bredvid henne på tåget, men hon vet inte vem han är. När han inte ens vågar tala med Scarlite når han kanske vägs ände.
Jag kan inte tala om Ben X utan att tala om slutet, och jag kan inte tala om slutet utan att riskera att spoila det. Jag försöker vara återhållsam och säger att Ben X faller på att vara feg och orealistisk. Den porträtterar ett händelseförlopp som aldrig hade kunnat inträffa och som inte hade haft mycket till känslomässig kraft om det hänt. Världen är helt enkelt inte på det vis som Ben X:s slut kräver för att fungera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar