Detta är Steve McQueens tredje film, efter de utmärkta Hunger och Shame, och den gör ingen besviken. Det märks att han har mognat som regissör, men tyvärr har han tappat lite av sin särskilda prägel samtidigt. Han har slutat stila och blivit bättre på att berätta en historia, men jag hoppas att han i sin nästa film hittar tillbaka till den ostoppbara talangen han visade i Hunger och använder den på en riktigt bra berättelse.
12 Years a Slave är inte så fantastisk som jag hoppades att den skulle vara, men den är fortfarande väldigt bra. Vi har sett många filmer om verklighetens elände - slaveri, förintelsen, krig - men det är få av dem som verkligen lyckas ta sig in bakom tittarens sköldar och skapa riktiga känslor. 12 Years a Slave lyckas, i flyktiga ögonblick, få mig att känna med Solomon Northup.
Han, spelad av Chiwetel Eijofor, var en fri svart man i 1840-talets USA som en dag drogades, kedjades, och skickades till en slavmarknad under namnet "Platt". Han misshandlades för att tvinga honom att hålla sin frihet hemlig. Han såldes till en plantageägare i Louisiana, och förblev slav i tolv år innan han slutligen lyckades bli fri och återvända till sin familj i Saratoga, New York. Då skrev han sina memoarer.
Hans förste ägare var William Ford (Benedict Cumberbatch), en man som han inte verkar ha haft några onda ord att säga om. Fords snickare Tibeats (Paul Dano) var desto värre och verkade hata Northup personligen. Deras konflikt ledde till att Northup såldes till Edwin Epps (Steve McQueens favorit Michael Fassbender), som var stolt över sitt rykte som "nigger breaker".
Epps gillar piskan nästan lika mycket som han gillar Patsey (Lupita Nyong'o), men det leder inte till något gott för henne. Fru Epps (Sarah Paulson) blir svartsjuk och gör Patseys liv än värre. Scenen där Northup tvingas piska henne är ett av tillfällena när 12 Years a Slave kryper under skinnet på mig.
Verkligheten har sällan prydlig dramaturgi och därför saknas sådan även här. Filmen följer troget Northups bok vilket hjälper den känslomässiga kraften - man slipper den där stunden av besvikelse när man inser att de mäktigaste ögonblicken aldrig hände - men det gör också att detta är en historia utan sann upplösning. Det finns gott om lösa trådar, och inte ens historikerna kan knyta ihop dem.
Detta oaktat är 12 Years a Slave en kraftfull, skickligt gjord film. Skådespelare som Eijofor, Nyong'o (som vann en Oscar för sin roll), Cumberbatch, Fassbender och Brad Pitt som abolitionisten som hjälper Northup till frihet gör att vi aldrig rycks ur illusionen. Detta var en verklig värld, så som livet var, och vi besöker den en liten stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar