Den första The Purge var en överraskande bra film som skickligt använde sitt koncept för att både presentera en spännande actionfilm och säga något om vad det är att vara människa. Uppföljaren kommer som väntat inte i närheten. När den är bra gör den samma poänger som sin företrädare och resten av tiden driver den konceptet så långt att vi börjar undra vilken sida vi borde vara på.
Grundidén är den samma: I den nära framtiden har The Purge instiftats för att få bukt med brottsligheten. Tolv timmar om året är allt lagligt, och polis, ambulanser och brandkår slutar jobba. Tanken är att alla brottstendenser ska ut på ett halvt dygn så att det råder frid resten av året.
Detta skulle förstås inte fungera i verkligheten. Mord, misshandel, våldtäkt - dessa är sällan planerade brott. De sker av impuls, på fyllan, i ögonblicket. The Purge skulle bara leda till att det begicks fler brott under det halva dygnet varje år (och kanske färre dagarna före och efter), och så skulle samhället ha en massa att röja upp efter årets blodsorgie.
Men i den här filmen har det inte bara i princip eliminerat all brottslighet, det har även löst arbetslösheten och fattigdomen. På bara sex år. Det låter som om det skulle vara värt det, om det nu vore möjligt.
Dessutom dras de sociopolitiska argumenten till direkt löjliga höjder. Redan i den förra filmen var det huvudpoängen, hur The Purge i verkligheten handlade om att rika människor dödade fattiga. Den här gången är det inte bara effekten, det är avsikten. Det lämnar alla normala sfärer och går in i konspirationsteoriernas.
Där vi förra gången följde en rik familj får vi den här gången stifta närmare bekantskap med den fattigare befolkningen, som inte har råd att låsa in sig bakom dyra säkerhetssystem. Det är servitrisen Eva (Carmen Ejogo) och hennes dotter Cali (Zoë Soul), vars lägenhet intas av beväpnade män som släpar ut dem på gatan. Det är paret Shane (Zach Gilford) och Liz (Kiele Sanchez), vars saboterade bil bryter ihop just när The Purge ska börja. Och så är det ett mystiskt vapenproffs (Frank Grillo) som inte lyckas övertala sig själv att inte hjälpa dem.
De håller undan från uniformerade mördare och vitmaskerade ligister medan de försöker överleva tills klockan slår sju på morgonen och The Purge är över. I trakten finns också den militante demagogen Carmelo (Noel Gugliemi) som kallar till väpnad revolution mot staten.
Om man ser The Purge: Anarchy för välgjorda actionscener uppbackade av goda skådespelarprestationer i fina miljöer så är det inget fel på den, även om den aldrig gör mig riktigt nöjd. Men som det den försöker vara - en värdig uppföljare och en politisk kommentar - missar den målet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar