Det här är nog den minst sandlerska av alla Adam Sandler-filmer jag sett, och det är ju positivt. Han har till och med lagt av med sin karakteristiska och nästan övermänskligt irriterande röst, och det är faktiskt roligt att se honom spela en version av sig själv - en filmkomiker känd för korkad film efter korkad film efter korkad film. Funny People är den enda film jag kommer på som inte hade varit bättre med någon annan i huvudrollen. Den här filmen behövde Sandler.
Men den är också fruktansvärt ojämn. Den har sina hysteriskt roliga bitar, sina stunder av oförfalskad genialitet, men det blandas upp med lågvattenmärken som nästan matchar dem från Billy Madison eller Happy Gilmore. Ena ögonblicket skrattar jag högt eller förvånas av att jag faktiskt bryr mig om en karaktär spelad av Adam Sandler, i nästa ögonblick kastar filmen bort allt den byggt upp för ett riktigt uselt skämt. Den går från engagerande till tråkig och tillbaka igen så fort att jag får nackspärr.
De bra bitarna är bra nog för att lyfta upp Funny People till att vara okej, men det är irriterande att den inte är bättre. Särskilt som det inte finns minsta tecken på att det inte gick att göra den bättre; Sandler och de andra valde bara att låta bli. När de allra minst borde göra det föll de tillbaka på sina standardgrejer, och resultatet blev därefter.
Det är synd på potentialen. Sandler gör sin bästa insats någonsin som George Simmons, en Sandler-klon som får veta att han är döende och går tillbaka till sina rötter: standup. Därigenom stöter han på den unge och hoppfulle komikern Ira (Seth Rogen), som bor på en bäddsoffa tillsammans med den mer framgångsrike Leo (Jonah Hill) och Mark (Jason Schwartzman) som lyckats få huvudrollen i en medioker sitcom och därmed är alfahannen, tycker han själv.
George ger Ira jobbet som skämtskrivare åt honom, vilket snabbt utvecklas till en sorts alltiallo och personlig assistent, tillika den ende som känner till Georges tillstånd. Ira är till att börja med en stor beundrare av George Simmons och kan knappt tro sin tur, men allt eftersom deras förhållande utvecklas inser han att allt inte är solsken och rosor. Det är han som får George att berätta för andra, bland annat för exfrun Laura (Leslie Mann). Brytningen med henne sörjer han fortfarande och han inser att han inte kan släppa henne. Det leder till ett möte med Lauras nye man Clarke (Eric Bana, som ger filmens bästa prestation).
Funny People ligger på flera plan sanslöst långt ifrån Sandlers vanliga alster. Den har riktiga karaktärer med riktiga relationer, och dess bästa delar är både rörande och roliga på samma gång. Seth Rogen är så bra som han någonsin varit och jag sitter inte ens och önskar att Sandler vore nån annan än Sandler. Men det här försöket att göra något större och bättre hindras av bristande mod, och mer än någorlunda sevärt lyckas det aldrig bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar