Thomas Kub (Thomas Mann)
är en high school-nörd som ska fylla sexton. Hans föräldrar ska
resa bort över helgen och kompisarna Costa (Oliver Cooper), J.B.
(Jonathan Daniel Brown) och Dax (Dax Flame) har bestämt sig för att
det är dags för en fet födelsedagsfest. Thomas är försiktig; det
får bara bli några gäster, ingen han inte känner, inget vilt.
Huset ska stå kvar när föräldrarna kommer hem. Kompisarna,
särskilt den ansvarslöse snorungen Costa som började fila på mina
nerver så fort jag såg honom och aldrig slutade, är mer inne på
att tänja hans gränser. Gissa vem som avgår med segern?
Detaljerna är
ointressanta, dels för att du redan kan räkna ut dem. Naturligtvis
är det en vansinnigt snygg tjej inblandad, och naturligtvis är
hennes enda signifikanta egenskap hennes skönhet, och naturligtvis
är målet med kvällen att ligga med henne. Naturligtvis kommer det
alldeles för mycket folk och det dricks alldeles för mycket, och
det enda spännande är huruvida det här är en sån filmfest där
ungarna mirakulöst lyckas fixa till huset i sista ögonblicket eller
en sån där föräldrarna kommer hem till ett bombhål.
Eftersom det ganska snart
blir tydligt vilken sorts fest det rör sig om så tänker jag genast
sabba spänningen: det är det senare. Project X försöker särskilja
sig från andra tonårssuparfilmer genom att gå längre, göra
festen större, förstöra mer. Det funkar - ibland, lite grann. Men
det räcker inte.
Det finns roliga bitar
här. De flesta och bästa av dem involverar de två tolvåringar
(Brady Hender och Nick Nervies) som Costa lejt för att stå för
säkerheten. De tar sitt jobb på största allvar, är förvånansvärt
bra på det, och är roliga. Ibland skrattar man också till av ren
överraskning, av they-went-there-reaktion. Och ibland gnistrar
manuset till och levererar en rolig replik.
Men konceptet -
stegringen förbi vansinnets gräns - hastas förbi. För att det ska
fungera måste det gå gradvis, så att det blir värre och värre
och vi nätt och jämnt kan tro på det vi ser. Här går det utför
i hack och hopp så att stämningen störs. Det värsta exemplet är
när killen med eldkastare dyker upp. Det är inte dags för det än.
Det är dock inte det
sämsta med Project X. Det sämsta med den är att vi tillbringar
filmen med att umgås med svin och arslen - till och med den
jämförelsevis gode Thomas Kub beter sig som en skit - och filmen
står på deras sida. Det är som i American Pie, Porky's, alla dessa
patetiska misogyna karaktärer som det är tänkt att vi ska
sympatisera med. Visst, Thomas får sig en liten epifani i slutet men
det är inte nog, och Costa jazzar av allt att döma vidare precis
som han alltid gjort. Och detta är hjältarna.
Supa-och-knarka-järnet-filmer
kan vara riktigt bra, om de har rätt attityd till sitt material. Om
de i stället görs av förvuxna småpojkar som gör film om det de
önskar att de själva kunde ha gjort - och kommit undan med - när
de var unga, då får man Project X.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar