söndag 25 augusti 2013

Ecstasy of Order: The Tetris Masters (2011) - 4/6


Det är lätt att se arvet från Donkey Kong-dokumentären King of Kong i den här filmen, men den kommer tyvärr aldrig i närheten av sin förebild. Visst har den sina kufar och de är alltid trevliga att se, men vi får ingen uppfattning om hur de förhåller sig till varandra. Den saknar det mänskliga.

Filmen följer Tetris-entusiasten Robin Mihara som bestämmer sig för att hålla en mästartävling. Alla de bästa Tetris-spelarna ska samlas och kämpa om den ultimata titeln. Han snubblar över Twin Galaxies (samma ställe som spelade en avgörande roll i King of Kong) som har hållit koll på poängrekord sen åttiotalet.

Där hittar Robin sina mästare. Poängrekordet delas av Harry Hong och Jonas Neubauer, som båda nått spelets maxpoäng. Flest rader har uppnåtts av Ben Mullen. Han spårar upp Dana Wilcox och Jesse Kelkar. Och så lyckas han hitta den stora stjärnan, legenden Thor Aackerlund som påstår sig ha nått level 30 i Tetris, något som anses omöjligt.

Thor är undantaget vad gäller mänsklighet i den här filmen. Han vann Nintendos världsmästerskap 1990 och det är tydligt att han önskar att han inte hade gjort det. Hans liv förändrades och hans familj - som vi inte får se i filmen och det är inte svårt att förstå varför - gjorde allt för att utnyttja hans kändisskap och hans skicklighet. Ett tag var det den tonårige Thor som försörjde hela familjen, på att göra något som han en gång i tiden tycker var roligt men som nu har blivit ett tvång.

Därför försvann Thor någon gång under nittiotalet och har förblivit obskyr sen dess, men Robin lyckas dra fram honom och få honom att delta i den stora mästerskapsturneringen. Ryktena går: legenden är tillbaka.

Vi lär oss Tetris-strategi, vi hör proffsens termer, vi lär känna spelarna, och vi förstår deras lilla krets full av människor som förstår något som få utanför förstår. När de intervjuas av TV-reportrar som ställer grundläggande strategifrågor syns det hur de himlar med ögonen inombords medan de förklarar vad det är spelet går ut på. När de umgås med varandra kan de slappna av, äntligen människor som redan vet.

Allt detta bygger upp till kulmen under mästerskapsturneringen som utkämpas i flera grenar. Som alltid är det coolt att se människor göra något de är väldigt, väldigt bra på. Och de här människorna är bra. Jag trodde att jag hade spelat Tetris, men det hade jag inte.

Inga kommentarer: