Hereafter (2010) - 5/6

I dessa tider när charlataner som Sylvia Browne och John Edward pungslår de naiva och hoppfulla kan det vara knepigt att göra en film som utspelar sig i nutiden och verkligheten - eller åtminstone en hyggligt välliknande kopia - och handlar om att kommunicera med de döda. Det kräver känslighet och tonsäkerhet. Som tur är hade människorna bakom Hereafter gott om båda delarna.

Hereafter behandlar tre olika historier som den sedan knyter ihop med imponerande skicklighet. En handlar om George Lonegan (Matt Damon), en man som faktiskt kan göra det Browne och hennes likar låtsas att de kan. Tidigare arbetade han som medium och hjälpte människor att ta kontakt med sina förlorade anhöriga, men det har han slutat med. Han klarade inte av det längre, känslorna, tårarna, och hemligheterna.

Hans bror Billy (Jay Mohr) lyckas övertyga honom om att göra en engångscomeback och hjälpa en av Billys kunder, Christos (Richard Kind). Det går bra men George tänker inte börja igen. Han betraktar sin gåva som en förbannelse, och det verkar bekräftas när Christos granne dyker upp mitt under Georges dejt med Melanie (Bryce Dallas Howard) och tigger om hjälp. George blir tvungen att berätta för Melanie om sin förmåga och naturligtvis finns det någon hon vill ha kontakt med.

En annan historia handlar om Marie LeLay (Cécile de France), som är på semester i Thailand när 2004-tsunamin slår till. Hon räddas ur vattenmassorna och när hon vaknar ser hon visioner av sin mamma och en liten flicka som dog i tsunamin. Hon försöker gå tillbaka till sitt vanliga liv tillsammans med pojkvännen Didier (Thierry Neuvic) men ingenting är sig likt längre. Visionerna vägrar lämna henne i fred.

Upplevelserna har gett henne en ny tro på livet efter detta, och hon börjar göra efterforskningar och planerar att skriva en bok om det som hände henne. Hennes förläggare vägrar publicera den - enligt avtalet skulle hon skriva en bok om Francois Mitterrand - men hon får tips om andra som kan vara mottagliga.

Den tredje historien handlar om tvillingarna Marcus och Jason (Frankie McLaren och George McLaren) som bor med sin nerknarkade mor och jobbar hårt för att socialen inte ska märka hur illa ställt det är med henne och inte låta dem stanna hos henne. På väg till apoteket för att hämta mammans medicin stöter Jason på några unga busar och när han försöker komma undan blir han påkörd och dör.

Marcus är ensam för första gången i sitt liv och börjar lägga all sin energi på att få kontakt med Jason. Han går till medium efter medium men de är bedragare allihop och hans sökande verkar hopplöst. Men han ger inte upp.

Hereafter är en sorglig men vacker och varm film som får sitt svåra ämne att fungera. Den drog in mig i var och en av sina berättelser och gjorde det så väl att jag inte ens reflekterade över huruvida de skulle visa sig ha något med varandra att göra - inte förrän de slogs samman, och då kändes det självklart.