Jag älskar när filmer
visar mig riktiga människor i all deras absurditet. Varenda
människoliv är ett sammelsurium av sammanträffanden, så
osannolika och långsökta att vi aldrig hade trott på dem om vi
läst dem i stället för att leva dem. Varenda människa bryter mot
sin egen karaktär och lever efter en logik som bara fungerar inne i
hens egen hjärna. Och vi står ändå ut med varandra.
Det börjar med ett gift
par, Jeff (Tobey Maguire) och Nealy (Elizabeth Banks), som lever
förortsliv i sitt radhus och med sin trädgård och sin son Miles
(Miles Ellenwood). Idyllen rasar när trädgården hemsöks av
tvättbjörnar och Jeff blir besatt av att göra sig av med dem,
kosta vad det kosta vill.
Från tvättbjörnarna
löper varenda tråd och varenda katastrof som drabbar Jeff. Allt
eftersom filmen fortlöper lär vi oss mer om honom, om hur han tagit
sig igenom livet via minsta motståndets lag. När han har kunnat
fuska har han fuskat, när han har kunnat anstränga sig minimalt har
han gjort det, och han har hamnat där han hamnade av en slump
snarare än av målmedvetenhet.
Därmed inte sagt att det
är ett dåligt ställe att vara på. Han är läkare, han har
vänner, han har sin familj. Och han har ett hjärta, också. Det
visar han i sin vänskap med basketkompisen Lincoln (Dennis
Haysbert). Det är inte många som hade gjort det Jeff gör för
Lincoln.
Men samtidigt åtrår han
sin gifta kurskamrat (Kerry Washington), föraktar sin knäppa
newageiga granne (Laura Linney), och gör allt för att komma undan
sitt handlandes konsekvenser. Men ju mer han anstränger sig desto
värre snärjer han in sig. Jag önskar att jag kunde berätta mer
men det roliga med The Details är att följa handlingen allt
eftersom den vecklar ut sig framför ögonen. Vi delar Jeffs panik
när det blir värre och värre.
Tobey Maguire är perfekt
i rollen. Han ser ut som om han bara för helvete inte kan tro allt
som händer honom, som om han tror sig vara två sekunder från att
vakna ur en särdeles märklig dröm. Han rider det ansiktsuttrycket
ända in i det originella slutet, vars originalitet inte kommer ur
att det är uppseendeväckande utan ur att det är så besynnerligt
bekvämt och vanligt. Det såg jag inte komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar