torsdag 22 augusti 2013

My Stepmother is an Alien (1988) - 2/6


Det intressantaste med den här filmen är att se Alyson Hannigan som trettonåring, sjutton år innan How I Met Your Mother. Det är inte många barnskådespelare som klarar sig så bra som hon. Man kan också fundera över varför den amerikanska filmtiteln har hennes karaktärs synvinkel, medan den svenska blev Min fru är en utomjording och därmed tog Dan Aykroyds.

Utomjordingen i fråga spelas av Kim Basinger och är på uppdrag på Jorden tillsammans med någon form av kompanjon eller maskin som bor i hennes handväska och har direkt magiska krafter. Hennes uppgift är att ta reda på hur det kom sig att hennes hemplanets gravitation försvann, vilket onekligen låter ganska drygt.

Hon spårar det till Steven Mills (Dan Aykroyd), som håller på att forska på radioastronomi. Hon hittar honom på en fest där hon gör bort sig genom att ligga tjugo år efter med sina popkulturella referenser (hennes hemplanet ligger tjugo ljusår från Jorden) men Steven faller för henne i alla fall och börjar kontemplera äktenskap mer eller mindre direkt.

Hans dotter Jessie (Hannigan) är inte lika förtjust och råkar få se hur hennes nya mamma, som kallar sig Celeste, äter cigarrettfimpar och kan sticka händerna i kokande vatten utan att göra sig illa. Men Steven är tokkär och kan inte övertygas om att det är något fel på Celeste.

Det är en åttiotalskomedi så vi måste ju ha några putslustiga sexskämt, här framprovocerade av Celestes första sexuella erfarenhet. Och så måste det hela sluta med att Steven får veta att Celeste är rymdvarelse men älskar henne ändå, och ja, det slängs väl in några onda regeringsagenter och dylikt mot slutet också. Den ende komikern i filmen är Aykroyd (även om Basinger gör en så stark insats hon kan) och han får av någon anledning spela väggen som alla andra ska bolla sina skämt mot.

Det här känns som en film som skapades för att bli gammal, gjordes specifikt för att ibland dyka upp på TV nån söndageftermiddag när man verkligen inte orkar resa sig ur soffan. Vem som ville se den på bioduken är för mig obegripligt.

Inga kommentarer: