torsdag 29 augusti 2013

D.A.R.Y.L. (1985) - 1/6


Daryl (Barret Oliver) är en föräldralös pojke med minnesförlust, som omhändertas av paret Richardson, Joyce (Mary Beth Hurt) och Andy (Michael McKean). Han är socialt obekväm men fantastiskt bra på baseball och datorspel, och den outhärdlige jämnårige Turtle (Danny Corkill) försöker lära honom hur man beter sig bland folk, som en mer irriterande version av relationen mellan Arnold Schwarzenegger och Edward Furlong i Terminator 2.

Just som det börjar ordna sig så dyker elaka militärtyper upp och tar med sig Daryl. Det visar sig att han är en cyborg och att D.A.R.Y.L. står för Data Analyzing Robot Youth Lifeform. Han är en robothjärna i en människokropp, resultatet av ett militärt projekt för att skapa en supersoldat.

Hur många gånger hickade du till under föregående stycke? Det borde vara minst tre. För det första, vad är grejen med Youth? Varför vill militären ha en liten pojke? För det andra, vad är det här för vansinnigt lam supersoldat? Och för det tredje, är inte robothjärna i människokropp den raka motsatsen till en supersoldat? Jag skulle mycket hellre ta en erfaren soldats hjärna och sätta den i en bepansrad, tungt beväpnad tank.

Det är ändå inte fullt så dumt som att D.A.R.Y.L.-projektet läggs ner då Daryl visat sig kapabel att känna känslor, bland dem rädsla. Det är något man inte vill ha hos sin supersoldat. Så den här robothjärnan har av sig själv lyckats utveckla något som ingen mänsklig forskare kunnat skapa med flit, och i stället för att raka in ett Nobelpris bestämmer sig upphovsmännen för att skrota hela idén.

D.A.R.Y.L. är korkad, men det finns gott om korkade filmer. Det värsta med D.A.R.Y.L. är att den inte har någonting utom sitt stendumma koncept, som lätt desperat sattes ihop för att tilltala barn - enligt samma logik som gav Batman en tolvårig sidekick. Den är nästan fullständigt blank, dess förment känslomässiga ögonblick är förutsägbara och klichéartade, och slutet är så löjligt tillrättalagt att till och med Daryl själv borde ha kunnat komma på ett bättre.

Inga kommentarer: