Hur mycket jag än älskar
lycklig eskapistisk action som Star Wars, Hellboy, Indiana Jones
eller The Mummy så är science fiction och fantasy som bäst när
den via liknelse eller jämförelse säger något om vår egen värld.
Genom att frigöra sig från publikens förutfattade meningar kan
spekulativ fiktion erbjuda infallsvinklar och insikter som man
egentligen inte kan få på något annat sätt. Rasism, sexism,
religion, homofobi, och alla olika samhällsformer kan belysas genom
att man ser på de fenomenen utifrån.
Därför kan det tyckas
konstigt att mitt huvudintryck av Alien Nation, en film om
rymdvarelser som lever som en avskydd minoritet mitt i människornas
Los Angeles, är att den inte borde ha varit en science fiction-film
alls. Det beror på att den inte bryr sig om att använda sin premiss
till något alls före slutscenen (den meningsfulla slutscenen, inte
den påklistrade minutlånga sekvens som bara är till för att vara
en buffert före eftertexterna), som dock är bra nog att vara det
enda som räddar filmen från uselhet.
Ett rymdskepp anlände
till Jorden tre år före filmens början. Det visade sig vara ett
slavskepp, fyllt av varelser genetiskt framavlade just för att vara
slavar. Märkligt nog ser de ut som människor utan ytteröron men
iklädda fläckiga badmössor, och tydligen är de fullständigt
kompatibla med oss på alla möjliga sätt. De är dessutom smartare
och starkare än vi är, och kan supa till på skämd mjölk.
Saltvatten fräter dock på dem som svavelsyra, så det är inte bara
fördelar.
Efter några år i
karantän har de nu släppts ut i frihet, skaffat sig jobb och
bostäder och bildat familjer. De kallas nykomlingar men i folkmun
heter de "slags", de bor i stadsdelen som kallas Slagtown,
och de utsätts för misstankar, hat och fördomar.
När polisen Matthew
Sykes (James Caan) förlorar sin partner Bill Tuggle (Roger Aaron
Brown) i en eldstrid med brottsliga nykomlingar frivilliganmäler han
sig trots sina åsikter om nykomlingarna till att bli partner med den
förste av dem som befordrats till civilpolis: Samuel Francisco
(Mandy Patinkin), som Sykes kallar George då han vägrar presentera
honom som Sam Francisco. Hans plan är att på omvägar utreda mordet
på Tuggle.
Har vi inte sett filmer
exakt som denna många gånger innan? Varför behöver George vara
rymdvarelse, varför kan Slagtown inte vara en vanlig jordisk
etnicitetsenklav, och hur ruttet förutsägbar kan en buddy-cop-film
egentligen bli? Rasismmetaforen är så tung och osubtil att den
knappt kan kallas för metafor längre. Nykomlingarna är i princip
människor med annorlunda utseende och matvanor. Låter som precis
vilken invandrargrupp som helst.
Dessutom är det inte
mycket med Matthew Sykes. Han påstås vara - och filmens logik
kräver att han är - fientlig mot nykomlingarna men han visar sig
bra mycket mer förstående och tillmötesgående än de flesta
människor i filmen. Hans personliga karaktärsresa är inte så
imponerande när det verkar som om utgångspunkt och mål är på
ungefär samma plats.
Det mest underhållande i
filmen är den alltid skicklige Terence Stamp som ärkeskurken
Harcourt och slutstriden med honom hade faktiskt varit svår att göra
utan science fiction-inslaget. Samtidigt är stridens utgångspunkt
fullständigt larvig, nästan lika larvig som första avsnittet av
TV-serien som följde på filmen, och resten av Alien Nation är en
platt historia som består av klumpigt återvunna filmbitar, kryddade
med en meningslös och onödig twist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar