Året är 1980 och Wayne
(John Robinson) är en amerikansk yngling som åkt till Peru för att
surfa och jobba som engelsklärare. Det är en farlig, kaotisk tid i
Perus historia och Waynes sorglösa attityd visar sig snart
opassande. Utan förvarning grips han och kastas i fängelse på
falska anklagelser.
Wayne är ung och
amerikan och tror att allting kommer att fixa sig, men den
amerikanska konsuln visar sig osympatisk. Hon förklarar att USA inte
tänker lägga sig i Perus rättsprocesser. Hon tänker se till att
Wayne inte misshandlas eller torteras, men bortsett från det får
han helt enkelt låta de rättsliga kvarnarna mala.
Problemet är att han
inte är i fängelse för att han är skyldig, han är i fängelse
för att han är amerikan och därmed tros vara rik. Vakterna
försöker ständigt pressa honom på mutor men han har inga pengar.
Det tror de inte på. Han leder dem till sin lägenhet där han ger
dem allt han har - 186 dollar - men det är förstås inte
tillräckligt och den futtiga mutan gör inte hans situation bättre.
Fängelset är fullt av
socialistiska revolutionärer som under en mildröstad demagogs
ledning anstränger sig för att upprätthålla sin värdighet. De
städar fängelset, håller politiska möten och upprätthåller
ordning bland fångarna. I fängelset delar man madrass två och två
och det finns strikta regler för hur man gör det så behagligt som
möjligt för alla.
Wayne hamnar i konflikt
dels med vakterna, under den sadistiske Gutierrez (Michael
DeLorenzo), och dels med den bråkige fånge som kallar sig Nicaragua
(Alex Meraz), men han hittar även vänner, som den pacifistiske
Krishna-typen Jorge (Johnny Lewis). Wayne börjar organisera
brottningsträning för att hålla sig sysselsatt och lyckas engagera
så många fångar att fängelseledningen börjar se det som ett hot.
186 Dollars to Freedom
bygger på en historia ur verkligheten, som inte har råd med
manusförfattare och sällan följer korrekt dramaturgi. Det blir
filmens problem; den saknar röd tråd förutom "diverse
otrevliga saker händer Wayne". Ingenting verkar ha riktigt
samröre med något annat, det är bara en händelse efter en annan.
Man fortsätter ändå titta och man har inte tråkigt, men i
slutändan känns det hela lite menlöst. Fängelset är en ovanlig
skapelse med sin ansträngda civilisation och det är det jag bär
med mig från den här filmen, men den når inte längre än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar