tisdag 3 september 2013

Welcome to the Punch (2013) - 5/6


Ännu en riktigt bra film som sviks av sitt slut. Fram tills dess gör den allting rätt, och så bestämmer den sig för att bara lägga av helt utan omsvep. Det är en vida spridd sjuka i modern filmkonst; av någon anledning har det blivit inne att stoppa filmen precis innan upplösningen.

Före eftertexterna är Welcome to the Punch dock bra nog att vara värd en titt ändå. Den inleds med en välgjord actionscen där polisen Max Lewinsky (James McAvoy) äntligen har en chans att få fast Jacob Sternwood (Mark Strong), en skjutglad karriärsbrottsling som Max har jagat länge. Han är ensam på plats och begär förstärkning, men det kommer att ta ett tag för den att komma fram och innan dess kan Jacob hinna undan, så mot sina order ger sig Max in ensam och det slutar med att Jacob skjuter honom och kommer undan.

Pengarna från den stöten låter Jacob dra sig tillbaka och han slår sig ner på Island, medan Max kämpar sig igenom vård och sjukgymnastik för att komma tillbaka. Frisk blir han aldrig; skottet tvingar honom att gå med käpp men det mesta har nog satt sig i huvudet. Han är bitter och utagerande, och han är övertygad om att alla ser honom som fjanten som blev skjuten. Han drömmer om att hitta och sätta dit Jacob för att få upprättelse.

Chansen kommer när en ung brottsling klantar till en stöt och blir skjuten. Det visar sig att den unge mannen är Ruan Sternwood (Elyes Gabel), Jacobs son, och att han i sina sista ögonblick ringde till sin far. Max kastar sig in i fallet men när han och Jacob börjar spela sitt spel visar det sig snart att det finns en tredje makt, en konspiration som hotar dem båda. Max och Jacob blir tvungna att samarbeta.

Allt det här är faktiskt fantastiskt. Relationen mellan Max och Jacob målas upp på ett briljant och intressant sätt. De förhåller sig till varandra som människor, inte som karaktärer. De blir båda tvungna att ändra på sig för att kunna jobba ihop, och ständigt vet de båda två att på ett eller annat sätt kommer detta att sluta med att de vänder vapnen mot varandra igen. Men vem kommer att dra först? Och vad ska den andre göra då? Osäkerheten hänger över filmen och gör den bra mycket mer spännande än den hade haft en chans att bli annars.

Jag vill särskilt nämna en toppscen som utspelar sig hemma hos en skurks gamla mamma, som hotas av Jacobs kompisar utan att hon märker det. Det visar hur långt Max är beredd att gå för att få sina svar, och hur lite som egentligen skiljer honom från Jacob. Samtidigt är detta ingen buddy movie. Max är god och Jacob ond, och det ändras inte av att de hänger ihop ett tag.

James McAvoy är konsistent jättebra och Mark Strong ger sin roll precis den känsla av hotfullt mörker och fysisk kraft som den behöver. De sköter sig båda i de väldirigerade actionscenerna, i de sociala trådarna och genom de smarta scener som leder huvudpersonerna mot svaren. Detta är en väldigt bra thriller, och om vi bara hade fått ett slut som var ett slut så hade den varit ett toppexempel i sin genre.

Inga kommentarer: