The Fighter (2010) - 6/6

Dicky Eklund (Christian Bale) är en före detta boxare och lokal hjälte i Lowell, Massachusetts. Han lever fortfarande på sitt stolta minne av karriärens höjdpunkt: när han mötte och slog ner den legendariske Sugar Ray Leonard. Han tränar sin åtta år yngre halvbror Micky Ward (Mark Wahlberg) som vill bli lika stor som - större än - storebrodern han tillbringade sin barndom med att idolisera.

Mickys manager är hans mamma Alice (Melissa Leo) och familjebanden är starka. Brödernas sju systrar och Mickys far George (Jack McGee) finns ständigt i närheten och ingenting betyder mer än den av blod förbundna kretsen. Mickey O'Keefe (som spelar sig själv) hänger på gymmet och betraktar oroat det som händer med Micky.

Tyvärr har Dicky sedan sina glansdagar blivit en monumental fuckup. Nu är han en oansvarig, oduglig pundare som hänger med sina crackrökande kompisar i stället för att dyka upp på gymmet där Micky väntar på sin tränare. HBO förföljer Dicky med kameror; han tror att de gör en dokumentär om hans comeback men det handlar om hur djupt Lowells stolthet har fallit och vad crack kan göra med människor. Teamet Dicky och Alice har inte lyckats med mer än att arrangera en rad matcher som Micky har förlorat. Till och med bartendern Charlene Fleming (Amy Adams), som inte vet mycket om boxning, kallar honom för "språngbräda" - en boxare som bättre boxare använder som slagpåse för att komma vidare i karriären.

O'Keefe, George och Charlene - som blir Mickys flickvän - vill ge Micky alla chanser han kan få, men de tycker att hans familj står i vägen. Mycket riktigt sjunker Dicky djupare och djupare ner i eländet och Mickys lojalitet börjar testas.

The Fighter tog lång tid på sig att komma under skinnet på mig. Till att börja med tyckte jag inte ens om den. Den led av min allergi mot fejkdokumentärskakkameran och mitt hat mot människor som Dicky, Alice och systrarna. Men allt eftersom de komplicerade relationerna visades och skiftade, allt eftersom jag såg Mickys chanser hägra i fjärran, hände något och The Fighter tog sig långsamt fram till mig. Jag började bry mig, och jag började tycka om filmen. Väldigt mycket. Det här är en film där man hoppar upp och ner i soffan och ropar åt karaktärerna. Det här är en film där hjärtat dunkar i takt med slagen. Det här är en film som överraskar både med sin handling och med sin emotionella räckvidd. Jag insåg att jag hade gått från att ogilla filmen till att hurra när Micky vann och rycka till när han blev slagen.

Det hade aldrig blivit så bra utan en förstklassig grupp skådespelare. Christian Bale har fått nog med beröm annorstädes men jag vill ändå nämna hur fullständigt han förvandlar sig i den här filmen. Jag har aldrig sett honom spela hopplös, kortsiktig crackskalle, aldrig sett honom som det vrak han här är. Han bosätter sig i rollen, som han alltid gör.

Mark Wahlberg lär väl aldrig helt ta sig ifrån Marky Mark and the Funky Bunch, men jag har beundrat honom sen jag såg Three Kings och i den här filmen gör han precis rätt med sin roll. Micky Ward är den tyste, lugne, försiktige, osäkre i en familj av högljudda, bestämda, energiska människor. Jag har sett rollen kallas för tråkig, personlighetslös och ointressant men det är långt ifrån sanningen. Wahlbergs Micky har en inre styrka och en dold järnvilja, men det är inte lätt för honom att visa det.

De är de två stjärnorna, men de är bara två i en skara på toppnivå. Amy Adams, som jag i min recension av Julie & Julia kallade för "oemotståndlig" och som fortsätter vara just det av någon anledning jag inte riktigt lyckas analysera, är den ende som förefaller agera snarare än att vara en riktig människa ur de boxande brödernas liv. För en gångs skull säger jag det utan att nedvärdera insatsen, för en översinnlig varelse är precis vad filmen behöver för att illustrera Charlene Flemings inverkan på Micky Wards liv.

The Fighter är en smart, berörande och oväntat originell film som bara råkar innehålla välkoreograferade boxningsscener som lyckas vara mer realistiska än vi är vana vid och ändå aldrig bli lika tråkiga som verklig boxning.