Den menlösa och överskattade Basic Instinct byggde all respekt den någonsin fick på att Sharon Stone visade sina externa genitalier i en snabbt förbikilande bild. Det gjorde hennes karriär men associerade henne också till "erotiska thrillers", en genre som inte har producerat mycket guld men däremot oerhört mycket träck. Hon har tagit sig ur det men de bra filmerna är fortfarande sällsynta i hennes filmografi.
Till och med i hennes mediokra register lyser dock Sliver som en omvänd stjärna. Det här är en erotisk thriller som varken är erotisk eller thrilling, en film som gör allt för att verka gränspushande och kontroversiell och kittlande, en film som desperat vill leka med det förbjudna och tabubelagda.
Problemet är att det inte finns så många förbud och tabun kvar. På trettiotalet hade Sliver varit chockerande. Nu är den bara tråkig. Men jag minns faktiskt en het scen, där Sharon Stones karaktär blir tagen bakifrån mot en pelare. De två minuterna är inte värda de andra hundra.
Sharon Stone är Carly Norris, som flyttar in i en lägenhet vars förra hyresgäst föll från balkongen och dog. Mellan masturbationssessioner inleder hon förhållanden med två grannar, Zeke (William Baldwin) och Jack (Tom Berenger). Det är uppenbart även för den som aldrig doppat tån i den här genren förut att båda har hemligheter och till slut blir det tydligt även för Carly.
Inte bara Carlys företrädare som lägenhetsgäst har otur med att behålla livet, utan två grannar dör på kort tid och under mystiska omständigheter. Frågan är egentligen bara om det är Zeke eller Jack som är mördaren. Jag kan avslöja att den andre inte heller har rent samvete och då har jag inte avslöjat något som du hade fått ut något av att slippa veta.
Sliver gör ett försök att efterlikna Basic Instinct men lyckas inte ens nå upp till de tvivelaktiga höjderna. Jag hoppas att Sharon Stone tackat sin lyckliga stjärna för att hon kunde inleda sitt kändisskap på det här viset och ändå inte falla tillbaka i total obskyritet omedelbart efteråt.
Till och med i hennes mediokra register lyser dock Sliver som en omvänd stjärna. Det här är en erotisk thriller som varken är erotisk eller thrilling, en film som gör allt för att verka gränspushande och kontroversiell och kittlande, en film som desperat vill leka med det förbjudna och tabubelagda.
Problemet är att det inte finns så många förbud och tabun kvar. På trettiotalet hade Sliver varit chockerande. Nu är den bara tråkig. Men jag minns faktiskt en het scen, där Sharon Stones karaktär blir tagen bakifrån mot en pelare. De två minuterna är inte värda de andra hundra.
Sharon Stone är Carly Norris, som flyttar in i en lägenhet vars förra hyresgäst föll från balkongen och dog. Mellan masturbationssessioner inleder hon förhållanden med två grannar, Zeke (William Baldwin) och Jack (Tom Berenger). Det är uppenbart även för den som aldrig doppat tån i den här genren förut att båda har hemligheter och till slut blir det tydligt även för Carly.
Inte bara Carlys företrädare som lägenhetsgäst har otur med att behålla livet, utan två grannar dör på kort tid och under mystiska omständigheter. Frågan är egentligen bara om det är Zeke eller Jack som är mördaren. Jag kan avslöja att den andre inte heller har rent samvete och då har jag inte avslöjat något som du hade fått ut något av att slippa veta.
Sliver gör ett försök att efterlikna Basic Instinct men lyckas inte ens nå upp till de tvivelaktiga höjderna. Jag hoppas att Sharon Stone tackat sin lyckliga stjärna för att hon kunde inleda sitt kändisskap på det här viset och ändå inte falla tillbaka i total obskyritet omedelbart efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar