Jag antar att alla skådespelare som blev kända för komedier förr eller senare vill tackla något seriöst och visa att de inte bara är pajasar. För vissa av dem fungerar det bra - både Jim Carrey och Robin Williams har gjort riktigt bra, allvarliga filmer - och det här är väl Jennifer Anistons försök (okej, Rock Star får väl räknas). Det slutar inte lika väl.
Det är dock inte hennes fel. Hennes prestation i Cake har fått mer beröm än den är värd, men hon tar sig långt utanför sin bekväma zon och avgår med segern. Hon har aldrig spelat någon som liknar Claire Bennett, en kvinna som sedan en trafikolycka har ådragit sig kronisk smärta och ett humör som gör att knappt någon orkar vistas i närheten av henne. Det är bara hennes hushållerska Silvana (Adriana Barraza) som står ut med henne, och möjligen hennes man Jason (Chris Messina) - om hon lät honom.
Claire blir utslängd från sin stödgrupp efter att hon visar upp fel inställning till Nina (Anna Kendrick), en stödgruppsmedlem som begick självmord och lämnade efter sig en änkling, Roy (Sam Worthington), och ett moderlöst barn, Casey (Evan O'Toole). Hon tycker sig se och prata med Nina, och det enda hon kommer på att göra är att ta reda på så mycket som möjligt om Nina. Var det kanske hon som gjorde rätt val, trots allt?
Cake berättar en grötig, slingrig historia som aldrig vill komma fram. Det kanske är ett konstnärligt grepp - det mänskliga tillståndets yttersta meningslöshet - men om det ska funka på mig så måste jag bry mig. Jag måste bry mig riktigt mycket.
Det gör jag bara inte. Det är synd om Claire, det är synd om Roy, det är synd om Casey, men det når aldrig fram till mig. Jag undrar slött vart det ska ta vägen, och blir inte förvånad när svaret är ingenstans.
Det är dock inte hennes fel. Hennes prestation i Cake har fått mer beröm än den är värd, men hon tar sig långt utanför sin bekväma zon och avgår med segern. Hon har aldrig spelat någon som liknar Claire Bennett, en kvinna som sedan en trafikolycka har ådragit sig kronisk smärta och ett humör som gör att knappt någon orkar vistas i närheten av henne. Det är bara hennes hushållerska Silvana (Adriana Barraza) som står ut med henne, och möjligen hennes man Jason (Chris Messina) - om hon lät honom.
Claire blir utslängd från sin stödgrupp efter att hon visar upp fel inställning till Nina (Anna Kendrick), en stödgruppsmedlem som begick självmord och lämnade efter sig en änkling, Roy (Sam Worthington), och ett moderlöst barn, Casey (Evan O'Toole). Hon tycker sig se och prata med Nina, och det enda hon kommer på att göra är att ta reda på så mycket som möjligt om Nina. Var det kanske hon som gjorde rätt val, trots allt?
Cake berättar en grötig, slingrig historia som aldrig vill komma fram. Det kanske är ett konstnärligt grepp - det mänskliga tillståndets yttersta meningslöshet - men om det ska funka på mig så måste jag bry mig. Jag måste bry mig riktigt mycket.
Det gör jag bara inte. Det är synd om Claire, det är synd om Roy, det är synd om Casey, men det når aldrig fram till mig. Jag undrar slött vart det ska ta vägen, och blir inte förvånad när svaret är ingenstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar