Dennis (Paul Giamatti) är en man med problem. Han är villkorligt frisläppt, hans fru Therese (Amy Landecker) har sagt till deras dotter Michi (Tatyana Richaud) att han är död, och kompisen Rene (Paul Rudd) har ihop det med Therese. Dennis har inget jobb, inga pengar, inga möjligheter, inga framtidsutsikter. Han får inte lämna stan och där finns inga jobb. Han vill inte gå tillbaka till att vara tjuv; det har aldrig lett nånstans. Så vad göra?
Han pressar Rene till att släppa in honom i det årliga projektet att forsla julgranar till New York City och sälja dem. De fyller en lastbil, lämnar Kanada - Dennis hoppas att övervakaren inte upptäcker det - och sätter upp sitt stånd i New York. Men affärerna går dåligt.
Titeln är ironisk; det här är en nästan bottenlöst dyster film. Dennis hatar i princip allting inklusive livet självt och även om julgransaffärerna skulle gå bra har han just jämnt ingenting. Rene är marginellt mer positivt lagd men även han är en fattig arbetare i livets återvändsgränd.
Detta mörker försöker filmen balansera med humor och Giamattis talang och det hade kunnat fungera, men det skär sig. Det den gör rätt är att dra med oss i Dennis skuggvärld och när vi tror att det inte blir värre så blir det det ändå och då känner vi det i hjärteroten, men All is Bright försöker dansa på gränsen mellan tragedi och komedi och lyckas inte med någotdera. Framför allt har slutscenerna väldigt lite med det föregående att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar