Det här är ungefär så dålig som en allvarligt menad actionfilm kan bli utan att göra mig förbannad snarare än uttråkad. G.I. Joe: The Rise of Cobra korsade den gränsen men Eraser dansar bara på den. Det är i och för sig illa nog.
Premissen är till att börja med anstötligt korkad. Det handlar om en "rail gun", ett experimentellt vapen som använder elektromagnetism för att accelerera sina skott till extremt höga hastigheter. Eftersom kraft ökar stadigt med massa men exponentiellt med hastighet så kan en rail gun smälla sönder det mesta - eller skulle kunna, om någon hade lyckats skapa en som var praktiskt användbar.
Det har någon i Eraser och i en infodump får vi veta att vapnet skjuter iväg kulor med hastigheter strax under ljusets. Hur fundamentalt okunnig om verklighetens beskaffenhet ska man vara innan man häver ur sig något sånt? De här kulorna ska vara gjorda av lera och aluminium; inte för att det spelar någon roll för inget ämne på Guds gröna jord skulle hålla ihop i de hastigheterna.
Så filmen börjar dåligt, med att ta ett faktiskt och coolt koncept och vrida det dumt. Den fortsätter med att låta Lee Cullen (Vanessa L. Williams) få nys om det här vapnet, vilket får dess upphovsmän att vilja döda henne. Här kommer Arnold Schwarzenegger in, för Vanessa L. Williams kan ju inte få vara huvudperson i en film som Eraser.
Schwarzenegger spelar titelns "eraser", John Kruger. Hans jobb är att fejka andra människors död så att de kan hålla sig undan sina fiender, och nu tar han hand om Lee Cullen i en massiv, rökfylld eldstrid. Därefter är det actionscen efter actionscen med en totalt osårbar - eller snarare magiskt snabbläkande - Schwarzenegger, tills alla de politiska problemen har lösts via leverans av tonvis med hett bly. Tänk om det nånsin vore så enkelt i verkligheten.
Jag satt och väntade på att den här filmen skulle ta slut och hur intensivt den än försökte fånga intresset med alla sina krystade stunts och förment coola oneliners så kom den aldrig i närheten av att bli något annat än usel. Schwarzenegger har gjort en hel del smörja, men den här ligger om inte i botten så åtminstone väldigt nära.
Premissen är till att börja med anstötligt korkad. Det handlar om en "rail gun", ett experimentellt vapen som använder elektromagnetism för att accelerera sina skott till extremt höga hastigheter. Eftersom kraft ökar stadigt med massa men exponentiellt med hastighet så kan en rail gun smälla sönder det mesta - eller skulle kunna, om någon hade lyckats skapa en som var praktiskt användbar.
Det har någon i Eraser och i en infodump får vi veta att vapnet skjuter iväg kulor med hastigheter strax under ljusets. Hur fundamentalt okunnig om verklighetens beskaffenhet ska man vara innan man häver ur sig något sånt? De här kulorna ska vara gjorda av lera och aluminium; inte för att det spelar någon roll för inget ämne på Guds gröna jord skulle hålla ihop i de hastigheterna.
Så filmen börjar dåligt, med att ta ett faktiskt och coolt koncept och vrida det dumt. Den fortsätter med att låta Lee Cullen (Vanessa L. Williams) få nys om det här vapnet, vilket får dess upphovsmän att vilja döda henne. Här kommer Arnold Schwarzenegger in, för Vanessa L. Williams kan ju inte få vara huvudperson i en film som Eraser.
Schwarzenegger spelar titelns "eraser", John Kruger. Hans jobb är att fejka andra människors död så att de kan hålla sig undan sina fiender, och nu tar han hand om Lee Cullen i en massiv, rökfylld eldstrid. Därefter är det actionscen efter actionscen med en totalt osårbar - eller snarare magiskt snabbläkande - Schwarzenegger, tills alla de politiska problemen har lösts via leverans av tonvis med hett bly. Tänk om det nånsin vore så enkelt i verkligheten.
Jag satt och väntade på att den här filmen skulle ta slut och hur intensivt den än försökte fånga intresset med alla sina krystade stunts och förment coola oneliners så kom den aldrig i närheten av att bli något annat än usel. Schwarzenegger har gjort en hel del smörja, men den här ligger om inte i botten så åtminstone väldigt nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar