När jag ser den här filmen surrar en fråga i huvudet: vad var Jessica Simpson egentligen berömd för, i början? Jag vet att hon hade nån dokusåpa där hon trodde att tonfisk var kyckling eller hur det var, och uppenbarligen har hon haft en skådespelarkarriär eftersom jag ser henne på film, men inte var det som skådespelerska hon ursprungligen blev känd? Och inte var hon väl känd för att vara känd, heller? Jag har lite vagt för mig att hon var sångerska men Gud hjälpe mig om jag kan nämna en enda av hennes låtar.
Att jag tänker på det beror på att det är fan så mycket trevligare än att behöva tänka på det här eländet till film. Den tar bitar från Tjejen som gjorde lumpen - som inte var en bra film till att börja med - och gör dem sämre, fyller på med de mest uttjatade och förutsägbara element man kan tänka sig, klistrar på en falsk sensmoral och låtsas att det är meningsfullt. Resultatet är direkt frånstötande, en film man ångrar att man led sig igenom.
Grundidén är praktiskt taget stulen från Tjejen som gjorde lumpen, om än något omsnickrad. Simpson spelar Hollywoodstjärnan Megan Valentine, ett trimmat och blonderat dundervåp som gör korkade komedier. Just som hennes senaste film haft premiär går allting åt helvete samtidigt: killen som haft hand om hennes pengar stjäl dem och sticker, och hennes manager har sex med hennes pojkvän. Efter en ordentlig bläcka hamnar hon på ett rekryteringskontor och hamnar i armén.
Du kan skriva resten av recensionen själv. Givetvis är Valentine obegripligt naiv och orimligt bortskämd. Givetvis hatar hon armén och armén henne, och givetvis lyckas hon använda några låtsasfärdigheter för att bli omtyckt, och givetvis blir det en twist när hennes vänner vänder sig mot henne så hon måste pressa sig in igen. Givetvis finns det en stridis som hatar henne extra mycket och en sergeant som är på henne. Givetvis finns det en snygg manlig soldat så Valentine har någon att kyssa i en helt onödig slutscen. Givetvis visar hon sig i slutändan bäst på att vara militär, trots sitt liv av urblåst lyx, och givetvis vinner hon stridisens respekt. Jag kan fortsätta rada upp meningar som börjar med "givetvis" ett bra tag till.
Det är inte bara tråkigt, det är aktivt irriterande. Det görs än värre av lite lätt homofobi, en "alla kvinnor är galna i choklad"-scen, diverse sexism och att de två "skurkarna" är människor som det inte är något fel på - och ändå ska vi hurra när de förlorar och förnedras. Att Jessica Simpson har samma skådespelartalang som en trasig tegelsten hjälper inte, men varken Jennifer Lawrence eller Ellen Page hade kunnat rädda den här filmen.
När jag ser en så här dålig film gillar jag att titta in på IMDb och se hur folk har röstat. I skrivande stund har 245 människor, 9,8% av de röstande, gett den här filmen betyget 10. För nästan tio procent är detta så bra som det någonsin blir. Det är mer skrämmande än något som Jessica Simpson gjort på film.
Att jag tänker på det beror på att det är fan så mycket trevligare än att behöva tänka på det här eländet till film. Den tar bitar från Tjejen som gjorde lumpen - som inte var en bra film till att börja med - och gör dem sämre, fyller på med de mest uttjatade och förutsägbara element man kan tänka sig, klistrar på en falsk sensmoral och låtsas att det är meningsfullt. Resultatet är direkt frånstötande, en film man ångrar att man led sig igenom.
Grundidén är praktiskt taget stulen från Tjejen som gjorde lumpen, om än något omsnickrad. Simpson spelar Hollywoodstjärnan Megan Valentine, ett trimmat och blonderat dundervåp som gör korkade komedier. Just som hennes senaste film haft premiär går allting åt helvete samtidigt: killen som haft hand om hennes pengar stjäl dem och sticker, och hennes manager har sex med hennes pojkvän. Efter en ordentlig bläcka hamnar hon på ett rekryteringskontor och hamnar i armén.
Du kan skriva resten av recensionen själv. Givetvis är Valentine obegripligt naiv och orimligt bortskämd. Givetvis hatar hon armén och armén henne, och givetvis lyckas hon använda några låtsasfärdigheter för att bli omtyckt, och givetvis blir det en twist när hennes vänner vänder sig mot henne så hon måste pressa sig in igen. Givetvis finns det en stridis som hatar henne extra mycket och en sergeant som är på henne. Givetvis finns det en snygg manlig soldat så Valentine har någon att kyssa i en helt onödig slutscen. Givetvis visar hon sig i slutändan bäst på att vara militär, trots sitt liv av urblåst lyx, och givetvis vinner hon stridisens respekt. Jag kan fortsätta rada upp meningar som börjar med "givetvis" ett bra tag till.
Det är inte bara tråkigt, det är aktivt irriterande. Det görs än värre av lite lätt homofobi, en "alla kvinnor är galna i choklad"-scen, diverse sexism och att de två "skurkarna" är människor som det inte är något fel på - och ändå ska vi hurra när de förlorar och förnedras. Att Jessica Simpson har samma skådespelartalang som en trasig tegelsten hjälper inte, men varken Jennifer Lawrence eller Ellen Page hade kunnat rädda den här filmen.
När jag ser en så här dålig film gillar jag att titta in på IMDb och se hur folk har röstat. I skrivande stund har 245 människor, 9,8% av de röstande, gett den här filmen betyget 10. För nästan tio procent är detta så bra som det någonsin blir. Det är mer skrämmande än något som Jessica Simpson gjort på film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar