En dag kommer jag kanske att sluta tjata om Colin Firth, men den dagen har inte kommit än. Hans skicklighet - och hans kemi med Emma Stone - är det enda som räddar Magic in the Moonlight från att bli tråkig. Den når ändå inte upp till att bli sevärd, men flera av Colin Firths scener gör just det.Han spelar Stanley Crawford, en framgångsrik trollkonstnär som framträder sminkad till en asiatstereotyp under namnet Wei Ling Soo. Han är också känd som en oböjlig rationalist som tillbringar sin lediga tid med att avslöja charlataner och falska medier.
Hans gamle vän - och tillika trollkonstnär - Howard Burkan (Simon McBurney) dyker upp med en historia om ett amerikanskt medium, Sophie Baker (Emma Stone), som inte ens Howard lyckats genomskåda. Stanley avfärdar förstås alltihop; han är en stenhård cyniker. Howard övertygar honom att följa med till Côte d'Azur och avslöja Sophie som den bluff Stanley är säker på att hon är. Howard verkar faktiskt inte lika säker.
De reser till familjen Catledges herrgård, där Sophie håller seanser och har charmat den unge Brice Catledge. Och hon är övertygande, så övertygande att Stanley faktiskt inte kan komma på hur hon gör det. Och naturligtvis - det är en romantisk komedi, trots allt - spirar känslor mellan Sophie och Stanley.
Jag gillar att Magic in the Moonlight faktiskt inte tar den helt uppenbara vägen med sin historia, även om det länge verkar som om den ska det. Och scenerna där manuset och Colin Firth får samarbeta är faktiskt hur fina som helst. I filmens bästa scen pågår ett samtal mellan Stanley och hans älskade släkting Vanessa (Eileen Atkins) på två nivåer samtidigt. Orden säger en sak och betydelsen en helt annan.
Det är sånt jag kommer att minnas av Magic in the Moonlight. Ännu en fjäder i Colin Firths hatt, men inte den han ska vara stoltast över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar