Nick (Jesse Eisenberg) är en slacker som jobbar som pizzabud för en av de där "om det tar mer än en halvtimme är pizzan gratis"-firmorna som är så vanliga på film. Finns de alls i verkligheten? Han har en killkompis, Chet (Aziz Ansari), och en tjejkompis, Kate (Dilshad Vadsaria), som även råkar vara Chets tvillingsyster och som Nick är hemligt kär i.
Dwayne (Danny McBride) och Travis (Nick Swardson från den famösa Bucky Larson: Born to Be a Star) är två fullständiga förlorare, frivilligt arbetslösa parasiter som tjänar tio dollar i timmen på att städa poolen åt Dwaynes rike pappa (Fred Ward). Men som så många förlorare har Dwayne höga tankar om sig själv och stora planer på vad han ska göra när pappan dör och han ärver pengarna.
Det krävs en strippa vid namn Juicy (Bianca Kajlich) för att ta nästa tankesprång: sluta vänta, hyr en mördare som dödar pappan. Visst, men det kostar hundratusen dollar. Vilket är det absolut lättaste sättet att få tag i hundratusen dollar? Naturligtvis att kidnappa Nick, spänna fast en tidsinställd bomb på honom, och beordra honom att råna en bank. Varför säger de inte bara åt Nick att döda pappan? Om nu Travis är så bra på bomber, varför spränger de inte pappan? Det är inte frågor man ska ställa när man ser något så här dumt.
För dumt är det. Visserligen inte den aggressiva, anstötliga form av dumhet som förpestar actionfilmer som annars kunde ha varit bra, men väl den slappa dumhet som ger upphov till träiga manus som förklarar sina skämt och tycker det är roligt med karaktärer som pratar meningslösheter för att fylla ut en kort speltid.
Karaktärerna är förfärliga, skämten är förskräckliga, och upplösningen osmaklig. Jesse Eisenberg är alldeles för bra för det här och om Dilshad Vadsaria fått något annat att göra än att vara snygg - en uppgift hon visserligen är sanslöst bra på - hade jag nog sagt samma sak om henne.
Men biljakten var i alla fall kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar