Hur mycket jag än
föraktar Freuds kvacksalveri och Jungs faiblesse för det vi i dag
kallar parapsykologi så får man ändå ge dem erkännandet att de
revolutionerande mentalvården genom att betrakta hjärnan som ett
organ som alla andra, som får sjukdomar som alla andra organ, men
framför allt genom att testa att helt enkelt prata med patienter och
se om de kunde berätta vad som fick dem att må dåligt. Det fanns
en tid, för inte så länge sedan, när det var ett
paradigmförändrande koncept.
Det framgår tydligt i A
Dangerous Method, där det enda som lugnar ner den våldsamt
hysteriska Sabina Spielrein (Keira Knightley) är Carl Jungs (Michael
Fassbender) förslag att de ska träffas för att prata. Det chockar
henne så att hennes attack inte kan fortsätta, och när han lockar
ur henne ord efter ord kommer hon längre än hon gjort på ett helt
liv.
Jung fick idén från
Sigmund Freud (Viggo Mortensen), som publicerade tankar om
psykoanalys och talterapi men tydligen aldrig gjorde något med det.
Jung har väntat på rätt patient, och nu dök hon upp: en ung
kvinna med en egentligen rätt simpel psykosexuell störning. Han
arbetar med henne i åratal och hon förvandlas från ett vrak till
en framgångsrik student som själv försöker bli läkare och
psykiater.
Jung använder fallet
Sabina för att få kontakt med Freud, och de två männen börjar
utbyta tankar. Jung ser Freud som en fadersfigur och Freud ser Jung
som en elev, någon som kan ta hans innovationer och göra verklighet
av dem. Men redan från början finns det meningsskiljaktigheter där,
klyftor mellan dem.
Freud hävdar envist att
alla neuroser är sexuella, vilket Jung finner trångsynt och falskt.
Jung söker mening i drömmar och hugskott, vilket Freud finner
ogrundat och kritiserar därför att det riskerar yrkets anseende.
Deras olikheter leder till djupa gräl som aldrig löses. De håller
sig hövliga mot varandra, men det är tydligt att de har blivit
fiender.
Samtidigt är Jung
alldeles för insyltad i fallet Sabina. De inledde för länge sedan
ett förhållande, men Jung erkände för sin fru Emma (Sarah Gadon)
och avslutade det. Han och Sabina kan fortfarande vara läkare och
patient, men ingenting mer. Hon blir förbannad men kommer senare
tillbaka som elev.
Jag gillar att det visas
både att Freud var en pseudovetenskaplig sexualfixerad skojare och
att Jung var en fluffhjärnig ockultismfantast. A Dangerous Method är
välspelad - Michael Fassbender och Viggo Mortensen har väl aldrig
gjort något dåligt och detta är det bästa jag sett från Keira
Knightley. Den är tekniskt välgjord på alla plan utom ett, som
tyvärr sänker filmen: klippningen. Filmklippning är en svårare
konst än man tror. Det handlar om att ta bort och lägga till tills
filmen helt plötsligt blir rätt, och det är inte lätt att i
förväg veta vad som är rätt. I A Dangerous Method ser man vad som
händer när det går fel.
Filmen är hackig, hoppig
och osammanhängande. Stora sjok meningsfulla scener verkar ha bara
skurits bort och försvunnits utan att ersättas. Vi tillbringar en
massa tid med att se Freud och Jung förbereda en resa till USA, vi
ser dem på båten på väg dit, och helt plötsligt är de i Europa
igen. Vi ser Jung och Sabinas förhållande ta slut, vi ser dem
träffas, och helt plötsligt har de sex utan närmare förklaring
och utan att det nämns igen. Tidslinjen är oklar, karaktärernas
relationer skiftar hastigt, och alldeles för mycket bara händer och
flyter förbi. Här har vi en film som hade tjänat på att vara
längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar