Det var med Garden State som Zach Braff bevisade - med bravur - att han hade ett liv efter Scrubs. Det kan ha varit så att han gjorde det för bra; var och varannan recension om Wish I Was Here nämner hans förra film, och den kan bara lida av jämförelsen. Wish I Was Here är ingen Garden State, men den är en trevlig liten film på sitt eget vis, och om den hade kommit först hade ingen blivit besviken. Framför allt hade ingen ens gjort jämförelsen om det inte hade varit Zach Braff som stod bakom, och det är orättvist mot den här filmen.
Zach Braff har blivit äldre och det har hans karaktär också. Här är han Aidan Bloom, en arbetslös skådespelare vars fru Sarah (Kate Hudson) försörjer familjen med ett kontorsjobb där hon måste stå ut med slemmiga arbetskamrater. Deras barn går på en dyr judisk skola eftersom Aidans pappa Gabe (Mandy Patinkin) bara betalade om han också fick välja skola, och själva hade familjen inte råd. Han ville ha religiös indoktrinering och det fick han.
Det har i alla fall fungerat på dottern Grace (Joey King), som är fixerad vid judendomen och vill vara ortodoxare för varje dag. Tanken på att hamna i en vanlig skola skrämmer henne. Sonen Tucker (Pierce Gagnon) tar det hela med lite mer av en axelryckning.
I trakten finns också Aidans bror Noah (Josh Gad), en förlorare till husvagnseremit som är Gabes stora besvikelse, vilket denne inte är rädd för att säga. Det är ingen kärleksfull, sammansvetsad familj vi pratar om.
Wish I Was Here tar faktiskt inte den lätta utvägen, där allting ordnar upp sig med kramar och pinglande musik. Ibland är livet smärtsamt och det reflekteras här. Konflikter löser inte sig själva och ibland kan de inte lösas. Och ibland kommer livet emellan, vad man än gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar