Det finns mycket att tycka om i Interstellar. Fina skådespelarprestationer. Visuell skönhet. Massiv skala. Visionen av en miljöförstörd Jord som drabbats av matbrist och ständiga dammstormar, en värld på väg att ta slut.
Men det finns så mycket konstigt med den, så mycket som störde mig. Pseudovetenskap och teknobabbel. Tidsförskjutning fungerar bara inte på det viset. Piloter som inte haft en flygtimme på åratal dyker inte upp på NASA och får flyga rymdskepp dagen efter - i alla fall inte utan att den som egentligen skulle flugit klagar. När människor åldras syns det. Och den är alldeles för lång med sina tre timmar, som den fyller med saker som kunde ha klippts bort, samtidigt som det är ett par rätt viktiga scener jag saknar.
Den börjar i alla fall härligt, i en framtida värld som drabbats av en ospecificerad miljökatastrof och nu anstränger sig för att återhämta sig. Cooper (Matthew McConaughey) är bonde - som alla andra; matbrist är världens stora problem - och bor tillsammans med sin avlidna frus far Donald (John Lithgow), sin son Tom (Timothée Chalamet) och sin dotter Murphy (Mackenzie Foy). De kör runt i en gammal bil och odlar majs som än så länge överlever den sjukdom som drabbat alla andra sädesslag. Cooper gillar inte det här livet; han är pilot och ingenjör, men det världen behöver är bönder.
Han får sin chans när ett besynnerligt fenomen leder honom till en hemlig plats - jag ska inte gå in på några detaljer, för mysteriet är underhållande. Där får han chansen att delta i ett uppdrag som kan rädda mänskligheten, och om inte annat så får han färdas mellan stjärnorna. Märkligt nog är han redan dagen efter ute i rymden, och äventyret är igång.
Jag ska inte gå in på alla fel man kan finna i Interstellar; det har andra gjort bättre än jag skulle kunna. Det räcker att nämna att de finns där, jag märkte dem, och de störde mig så mycket att jag fick svårt att njuta av filmen. Den försöker se ut som hård sf, vetenskapligt korrekt, och det är den bara inte.
Dessutom anstränger sig berättelsen alldeles för mycket, förfaller i löjlighet, och ställer fler frågor än den besvarar. När det är över så hänger det bara inte ihop, och jag lämnas med en känsla av tomhet och besvikelse. Trots alla skickliga skådespelare, trots allt det vackra, trots den mäktiga berättelsen, så är det allt som finns kvar efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar