På 60- och 70-talen gjordes några filmer om folkabubblan Herbie, en bil med intelligens och personlighet. Detta är ingen remake utan en fortsättning, långt efteråt, när Herbies glansdagar är bakom honom och han räddas från bilskroten av Maggie Peyton (Lindsay Lohan), yngst i en racingfamilj.
Herbie kan köra själv, spruta olja, sjunka ihop när han är ledsen och sträcka på sig när han är glad, kommunicera med strålkastarna, öppna och stänga sina dörrar och kasta ut en ovälkommen passagerare genom solluckan. Han kan till och med bli kär - i en bil som till att börja med verkar vara en helt vanlig bil - så att det är som om jag skulle kära ner mig i en staty - men som sedan visar sig vara eller ha blivit smart, den också.
Visst har du också frågor om detta? Det kan inte bara vara jag? Jag menar, var kom Herbie ifrån? Jag har vaga minnen av att ha sett någon av de tidigare Herbiefilmerna men tror inte att hans ursprung redogjordes för där heller. Jag antar att det är nån sorts magi och inte ett mycket besynnerligt genombrott inom AI-tekniken, men det är ingen anledning att inte nämna det. Alls. Med en enda stavelse.
Och det räcker inte. Filmen ignorerar också helt hur det kom sig att Herbie gick från att vara berömd racingstjärna till att av allt att döma stå bortglömd i ett skjul bland sina gamla pokaler, och hur det kommer sig att motorpressen inte lägger märke till att det nu är samma bil som dyker upp igen.
I stället fokuserar filmen på Maggie, hennes far Ray (Michael Keaton), hennes mekaniker och kille Kevin (Justin Long), och fejden mot den hejdlöst dryge och arrogante skitstöveln till racerförare Trip Murphy (Matt Dillon, och finns det ett bättre ansikte för att spela en hejdlöst dryg och arrogant skitstövel?), som förlorar en tävling mot Herbie och blir fixerad vid den lilla folkabubblan.
Genrens klichéer bockas av med säker hand; naturligtvis missas inte låtsashindret eller den emotionella klyftan som måste läkas. Och naturligtvis slutar det hela på förutsägbart sätt och det enda jag kommer att minnas av den här filmen är hur jävla tragiskt det är, det som hände Lindsay Lohan. För tio år sen var hon en riktigt bra skådespelerska, på väg upp, och dessutom något så sällsynt som ett hyggligt sunt skönhetsideal, och nu är hon... ingetdera, längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar