Leviatan är en väldigt välgjord film, genuint snyggt filmad, välspelad och proffsigt hopsatt. Tyvärr handlar den om elände på elände på elände, och inte av existentiellt slag utan bara vardagselände som trappas upp tills vi undrar hur någon orkar leva vidare i filmens värld.
Det finns inte en enda trevlig karaktär i Leviatan. Alla är suputer, snorungar, otrogna, fuskare, smådiktatorer, råskinn, fegisar, gangstrar, utpressare och mutkolvar. Den ende som inte dricker konstant är prästen, och han är förstås en råtta han med.
Det hela utspelar sig i en värld som ser ut som om den är kvarlevorna efter en bättre värld. I en halvt uttorkad sjö trängs fartygsvrak med valskelett. Byggnaderna är gråa och smutsiga. Bilarna går sönder med deprimerande regelbundenhet. Det är som om samhället håller på att ta slut och människorna bara försöker klamra sig fast så länge som möjligt.
Jag vill tycka om Leviatan, och jag kan inte påstå att jag tycker illa om den. Jag beundrar skickligheten. Men den saknar dramaturgi och den går för långt i sin ambition att visa en skärva av verkligheten, särskilt när dess verklighet är så grå att till och med en professionell pessimistmisantrop som jag tycker att det går lite väl långt.
Filmens strykpojke är Kolja (Alexej Serebrjakov), en arbetslös vodkahinkare som bor med sin son Roma (Sergej Pokhodaev), som inte gillar sin styvmor Lilja (Elena Ljadova). Kolja bor i en liten stad styrd med järnhand av borgmästare Vadim (Roman Madjanov), en patetisk, maktgalen lill-Hitler.
Vadim har exproprierat Koljas hus, mest för att han kan, och Kolja har tillbringat flera år med att kämpa mot beslutet. För Vadim har det blivit personligt; ingen liten skit ska stå emot honom, den lokale storpotentaten. Kolja får hjälp av sin vän, advokaten Dimitri (Vladimir Vdovitjenkov), som har hittat information om borgmästaren som denne nog vill hålla hemlig.
Det är där det börjar, och vi följer Kolja genom hopp och desperata försök medan hans liv gradvis rasar samman. Det slutar värre än vi från början kunde ana, och på ett sätt som går bortom vardagseländet. Och efteråt lämnas jag med en tom känsla, ingenting annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar