Inledning

Välkommen till mitt senaste projekt. Här tänker jag lägga upp en filmrecension om dagen i ett år. Jag gör det mest för att bevisa att jag kan, till skillnad från bloggaren som oberoende av mig kom på samma idé, snodde adressen jag egentligen ville ha och sen gav upp efter en vecka.

Det är väl lämpligt att göra premisserna klara innan jag börjar hojta om filmerna, så här kommer de.

Jag är en emotionell recensent. En film kan ha en uppsjö dåliga sidor men ändå få ett gott betyg om den får mig att känna något genuint, och den kan vara tekniskt perfekt men våldsamt tråkig. Jag uppskattar nyskapande, jag uppskattar bra effekter, jag uppskattar djupa filosofiska underströmmar, jag uppskattar politiska ställningstaganden, jag uppskattar allt möjligt, men de sakerna måste ge mig en känslomässig payoff för att filmen ska vinna på det.

Jag är en personlig recensent. Jag låtsas inte att mina recensioner sprider objektiv sanning. En film kan ha hur många fina egenskaper som helst, men om jag inte tycker om den bryr jag mig inte. Om den har tillräckligt många fina egenskaper kommer jag hur som helst att tycka om den eftersom konstnärlig skicklighet ger mig en emotionell reaktion.

Jag bedömer filmer utifrån deras eget sammanhang. För att parafrasera min favoritrecensent (förutom mig själv): om du frågar mig vad jag tyckte om Hellboy vill du veta hur bra den var jämfört med Raiders of the Lost Ark, inte jämfört med Citizen Kane. Actionfilmer fulla av explosioner och ammunitionsslöseri kan vara bra eller dåliga jämfört med andra actionfilmer fulla av explosioner och ammunitionsslöseri, och det är så jag bedömer dem. Jag kommer aldrig att ställa frågan hur bra Pirates of the Caribbean är jämfört med Casablanca men jag jämför den gärna med Die Hard.

Ibland avslöjar jag alldeles för mycket. Vissa filmer kommer jag att vilja analysera snarare än recensera, eller så vill jag bara rikta mig till människor som redan sett filmerna. Då är det gravt olämpligt att läsa inlägget innan man sett filmen. Jag markerar det med texten (spoilers) i inläggstiteln. När det gäller filmer som är tillräckligt usla och/eller förutsägbara kan jag mycket väl ha med spoilers utan varning, men det far ingen illa av ändå.

Betygsskala. Jag använder en simpel betygskala med fem steg:

5: En fantastisk film, antingen oändligt underhållande eller oändligt tankeväckande, en film jag kan se om och om igen och/eller tänker på om och om igen efter att jag har sett den. Oftast krävs mer än en titt för att en film ska bli en femma.

4: En film som var en klart positiv upplevelse och/eller hade något speciellt.

3: En film som jag inte ångrar att jag såg och som rentav kan ha haft sina goda sidor men som i slutändan inte nådde ända fram.

2: En dålig film som jag inte rekommenderar någon att se.

1: En film som jag önskar att jag kunde glömma att jag har sett.

Betygsskalan är ojämn. Det är svårt att få en femma och svårt att få en etta. Fyra, trea och tvåa är breda kategorier; det finns gott om filmer med de här betygen. Förmodligen kommer mina recensioner att ha en viss övervikt för fyror eftersom jag är hygglig på att förutsäga om jag kommer att gilla en film och därmed inte ser dåliga filmer så ofta. Jag föreställer mig också att det är roligare och mer meningsfullt att läsa om bra filmer än om mediokra eller dåliga, det är svårare att skriva något läsvärt om en tretton-på-dussinet-film, och så vidare.

Jag ser allt. Jag kommer att prata om gamla filmer och nya filmer, långa filmer och korta filmer, actionfilmer och långsamma dramafilmer, dokumentärer och rent påhitt, bra filmer och dåliga filmer, fantasyfilmer och filmer som utspelar sig i den grå verkligheten.

Jag tar önskemål och lever för fansen.

Om det efter allt det här känns intressant att läsa vad jag tycker om 365 slumpade filmer så är du välkommen att hänga med. Den första recensionen publiceras i morgon 12.00, missa det till egen förtrytelse.